DOFT AV KAPRIFOL
– NOVELL
Berättelsen från 60-talet
Tidigt under utbildningen fick vi uppgiften “Skriv en novell och formge den därefter”. Jag skrev Doft av kaprifol – en berättelse om en äldre kvinna som på ålderns höst blickar tillbaka på sin ungdom. Novellen börjar i nutid men tar oss sedan till 60-talets Bohuslän, där klasskillnader, romanser och nya normer möts.
Omslaget knyter an till berättelsen genom illustrationer av vågor, som symboliserar havet och västkusten där större delen av handlingen utspelar sig. Kaprifolen, Bohusläns landskapsblomma, har ett tydligt segment i berättelsen och fick också en viktig plats i formgivningen.
Baksidestext:
”Just denna gång blir dock annorlunda. Det är en sen kväll i juli månad och när hon försiktigt öppnar dörren, tar av sig skorna för att minimera risken att väcka någon, står husan Elisabeth där. I sitt vita nattlinne och håret utsläppt. Hon har aldrig sett Elisabeth med håret utsläppt innan. Blicken är lika full av förvåning som ursinnigthet. Den rofyllda känslan efter nattens upptåg är som bortblåst och istället kommer skammen och hjärtat börjar bulta hårt innanför bröstet.”
Ord som ville bli skrivna
Efter att tidigare ha kämpat med skrivkramp kändes det nu som om orden äntligen ville flöda (även om det var via tangentbordet snarare än pennan). Berättelsen växte snabbt fram och mycket av inspirationen hämtade jag från mig själv och min familj – något som också går att läsa mer om på omslagets insida.
Ur bokens inlaga:
“Inspirationen till denna berättelse kommer dels från min fina farmor, som levde större delen av sitt liv med MS och senare gick bort i ALS. Den andra stora inspirationskällan är min kärlek till västkusten, särskilt Bohuslän, där jag tillbringat alla mina somrar.”
Programen jag använt mig av är indesign och illustator.
Fler projekt att kika på...
